Mycket geekande nu. Köpte en födelsedagspresent till mig själv: monsterfläkten NH-U12P från Noctua.

Egentligen håller jag inte på med överklockning, utan  vill ha en tyst dator, men min andra dator blev tvungen att köra på en riktig stock-cooler, så jag bestämde mig för att transplantera CPU-fläkten från min nuvarande dator till den, men då behövde jag en ny. Då tänkte jag att det är lika bra att köpa något ordentligt, instället för något skit för 300 spänn.

Installationen tog drygt två timmar, eftersom jag fick rycka hela moderkortet, rengöra CPU:n och trassla med sladdarna till fläktkontrollerna. Manualen är tydlig, och hela produkten andas kvalitet. Monteringsdelarna för AMD och Intel är tydligt separerade, så det vara bara tuta och köra.

Allt gick smärtfritt, och jag fick ihop alla sladdar inför första starten. Självklart körde jag med bägge fläktarna som följde med. Kan också nämna att lådan jag körde med var en Antec 300, och ja, fläkten passar, även med sidofläkten intallerad. Har googlat detta själv, för det är inte självklart.

Kan nämna någonting om ljudet också. Alla fläktar förutom en i den låda är just Noctua-fläktar. Att köra två P12:or till i 1000RPM bidrog inte direkt till att höja ljudnivån.

Nu i efterhand måste jag säga att det var kul att installera denna fläkt. Normalt vill jag bara få det att funka, men den här har tillräckligt många delar man ska skruva fast och greja med, att man känner att man bygger ihop något. Lego .

Halvvägs: moderkortet ryckt, CPU:n ren, monterkingsskenorna på plats.

Kände mig sen tvungen att överklocka lite defensivt bara för att, och då blev det så här med Prime95 och bägge fläktarna på 1000 RPM:

En hel del kvar att ta av alltså.

Idag var jag begåvad nog att sumpa 20 gig filer, som låg på en ext3-partition. Fick således läsa mig in på återställning av filer. Kollade först på ext3grep, men laddade slutligen ner extundelete.

 Programmet var lätt att kompilera och fungerade faktiskt! Det lyckades återställa 70-80% av de jag hade tagit bort, men en massa läskiga varningar fick man. Vet inte hur återställningen blir, men det var “good enough”.

 Stort kör man bara extundelete –restore-file <namnet på filen man sumpade> <device>.

 Manualen tycker att devicen ska vara unmountad, men eftersom min var krypterad, var jag tvungen att köra skarpt, och det funkade också. Bra grejer!

Var åter igen på Javaforum. Alltid kul att träffa kolleger. Denna gång var det lite blandade ämnen.

Thorbjörn Fritzon från Sun, som på lördag blir Oracle, pratade om vad som blir nytt i Java 7. Jag har hört den där presentationen i lite olika varianter av några olika talare, så för mig var det inte så mycket som var nytt. Project Jigsaw (modularisering av plattformen),Coin (små förändringar i språket) , Invokedynamic och bättre GC. Jag har nog skrivit om det mesta tidigare. Möjligtvis var det spännande att Thorbjörn åter öppnade dörren för closures, d v s att de ska med i JDK 7. Inga datum är dock satta. Det verkade som om vi kan vänta oss betaversioner och release candidates i höst.

Trots sitt halvgamla innehåll var presentationen bra och levererades på ett bra och intressant sätt.

Detta kan man inte säga om uppdateringarna från EclipseCON 2010. Presentationen saknade röd tråd och det framgick inte särskilt tydligt vad som var nytt. Robert Varttinen och Dag Rende lyckades i alla fall berätta att applikationer konfigureras med XML i Eclipse 4, och att det finns dependency injection någonstans där.

Sedan skulle de dema live, och det är alltid cred till de som är modiga och gör det inför 130+ personer, men denna gång gick det inte så bra: Den oinsatte åhöraren uppfattade att talarna behövde 20 minuter för att nästan få en “Hello world”-applikation att funka. Dessutom uteblev wow-effekten, som borde uppkommit p g a det hippa med att konfigurera saker i obegriplig XML.

Jag hade den tredje presentationen, och talade om en del testbibliotek i Java. Nu i efterhand hade jag gärna velat ändra lite saker och betona vissa saker mer. Främst två saker:

1. Det är inte så viktigt vilket ramverk vi väljer för acceptanstest (i min presentation talade jag om Fitnesse och Concordion). Det viktiga är att man bygger ett bra lagerunder ramverket. Gör man det, kan man bli oberoende av ramverket. Ska betona det i den färdiga presentationen.

2. Spring kom inte med alls. Ett medvetet val knutet till mängden saker jag ville säga, samt den tillgängliga tiden. Jag borde ha sagt någonting i alla fall. T ex hur enkelt det är att skriva tester som kör automatisk rollback av databaser.

Ja… Sen kan man ju göra saker olika bra. Jag drog över en massa och hade noll publikkontakt, men fick väldigt mycket stöd och uppmuntrande kommentarer efteråt. Vill gärna tacka för stödet. Kul att några gillade presentationen.

Har precis slängt upp ett nytt Cent OS 5.4 på min server och skulle “bara” konfigurera Samban. Vad kan gå fel? Tänkte till och med återanvända config-filen. Som ett naivt test ville jag göra:
mkdir /mnt/disk1
chmod 777 /mnt/disk1
chown nobody:nobody /mnt/disk1

Jag vet, men det är bara ett test.

Samba-configen borde kunna tas från vaniljtutorialen och se ut typ som:

[global] 
workgroup = WHATEVER 
security = SHARE Det blir inte lättare, men det kan nog så väl bli svårare!
Först harvade jag med att mitt Windows inte kunde komma åt servern med varken nätverksbläddring eller direkt adressering typ \\10.0.0.1\verypublic. Efter mycket sveda och värk visade det sig att man måste lägga till lite regler i den brandvägg (iptables) som är med i defaultinstallationen. Fair enough, klantigt av mig. 

[verypublic] 
path = /plans 
read only = Yes 
guest ok = Yes 

Sen vart det roligare. Jag kunde se min nya share men kunde inte skriva till den eller se filer jag skapade lokalt på servern. Fillrättigheterna var en uttömd kategori och jag började greja mer med smb.conf. På tok för många halvtimmar senare visade det sig att man nu för tiden måste ta hänsyn till SELinux också . Det duger inte längre med att smälla upp en katalog och dela ut den längre; man måste ställa in rätt security context också! 

Basala grejer, men har man inte geekat med det där på ett tag blir det lite research. Den här övningen fick mig att tycka att det där med data har blivit lite svårt igen…

I ett försök att revitalisera min server hemma (en Dell Poweredge 1600SC), köpte jag en ny håddisk med avsikten att köra VMwares virtualisering fullt ut genom ESXI 3.5.

Det som är coolt med den produkten är att den är en ren hypervisor, som inte kräver något underliggande OS. Tyvärr gjorde en rad olyckligt samverkande faktorer att hela experiementet blev en riktig besvikelse.

Först och främst fick jag köra en gammal version, 3.5:an, som stödjer 32-bitars hårdvara. Det kändes lite off, men man får ta det som finns. Installationen gick otroligt enkelt, och man såg att den operativsystemlösa hypervisorn egentligen är något slags Linux. Sedan vart det knas! Min urungliga tanke var att skapa tre virtuella maskiner, som ändå skulle vara halvfysiska. De skulle få ett fysiskt nätverkskort var, en fysisk disk var, och en av dem skulle få DVD-brännaren.

Det första problemet manifesterade sig genom att hypervisorn bara hittade ett av tre näverkskort. Det är inget konstigt med dem. Ett är RTL8139B-baserat och det andra använder ett chipset som nästan är lika vanligt. Detta går säkert att lösa med handpåläggning, men jag fick det inte att fungera. DVD-brännaren hittades inte heller. Det andra problemet var nog en funktion av gratislicensen: alternativet för direkt hårdvarumappning för hårddiskar var nergråat, vilket betydde att jag inte kunde direktmappa upp två diskar, som jag ville fortsätta köra i mjukvaruraid.

Resultat: 1/3 nätverkskort, 0/1 DVD-brännare, 0/1 direktmappning mot raiden.

Allt det där går säkert att lösa, men det kändes så trist att gräva i det att jag lade ner. Kommer köra virtualisering med zen eller liknande.