Idag gör jag som vilken 20-årig bloggande flicka som helst och visar vad jag fått med posten…

Ta-da! Den högra boken – Solaris Internals. Lägg märke till dett gulliga omslaget

För att få en finare bild har jag ställt en annan bok ur min bokhylla bredvid. Varför detta? Jo, därför att jag för ett tag sedan insåg att jag är för dålig på OS. Jag har kört Linux sedan -96 och Solaris sedan -99, men jag har kört dem som lekman. Mina kunskaper slutar vid grundläggande IPC (jag vet vad en door-fil är) och vid halvavancerade kommandon (jag vet hur man använder strace och truss, men vet inte vilka växlar man ska använda). Fram till för en vecka sedan tyckte jag att jag “kan göra allt jag vill” i ett Unix-baserat system. Nu har jag dock ändrat åsikt och börjat känna att det är dags att plugga på lite.

Det jag vill säga med detta inlägg är inte hur bra eller dåligt jag kan Unix. Det jag vill säga är att jag vill leva som jag lär. På min hemsida skriver jag att professionell mjukvaruutveckling handlar om att kunna hantera sin egen dator och servern man jobbar med. Med detta menar jag att den professionelle utvecklaren vet hur operativsystemet fungerar – på djupet.

Kan man sitt OS har man en otroligt kraftfull verktygslåda till sin hjälp. Fram till för ett tag sedan var det bara Unix som gällde, men i och med att Windows har saker som VBScript och PowerShell, så är det värt att snegla på det också. De flesta utveklare jag känner behärskar följande kommandon: cd, cp, pwd, ls, more, less, cat och ps. That’s it. Detta brukar leda till att de stöter på artificiella begränsningar, som inte behöver vara där. Bland annat blir allehanda automatisering tidskrävande.

Summa summarum: är du utvecklare, lär dig ditt OS. Ordentligt! Dessutom skadar det inte att råka läsa om minneshantering i en tid när en garbage collector försöker rensa upp allt…